Fulla politiska rättigheter för kvinnor i 100 år

De finländska kvinnornas rösträtt i internationell jämförelse

Irma Sulkunen

Den finländska rösträttens jubileumsår har aktualiserat frågan om vilket land som innehar världsrekordet i rösträtt för kvinnor. Finland har varit tydligt framme men tvivel har insmugit sig gällande Nya Zeeland och Australien där det är känt att kvinnorna fått rösträtt redan flera år före Finland. Eftersom det i den allmänna diskussionen förekommer mycket oklarhet beträffande dessa länders berättelser om rösträtten finns det anledning att kort betrakta i vilken utsträckning det politiska medborgarskapet genomfördes hos dem, och hur innehållet i reformerna kan relateras till lagstiftningen angående rösträtten i Finland.

Till att börja med är det på sin plats att påminna om hur annorlunda frågan ter sig om den betraktas från en plats utanför Finland och det övriga Europa. Till exempel i samlingsverket Suffrage and Beyond: International Feminist Perspectives (1993) i vilket kvinnornas rösträtt jämförs internationellt placerar sig Finland först på trettonde plats. Förutom Nya Zeeland och Australien har även bl.a. Fidjiöarna, Pitcairnöarna, samtliga delstater i Australien med undantag för Victoria samt ett stort antal av nordamerikanska delstater placerat sig före Finland. Det är befogat att även påminna om att inte heller Finland var en självständig stat år 1906 utan ett storhertigdöme under det ryska kejsarväldet.

Allmän rösträtt för kvinnor genomfördes år 1893 i Nya Zeeland. Det parlamentariska systemet där liksom det i Australien hade två kamrar. Huruvida reformen var en mer eller mindre slumpmässig gåva för kvinnorna som bar på arvet från pionjärtiden eller en kampseger som kvinnorna själva gjort sig förtjänta av har landet diskuterat flitigt fram till våra dagar. I synnerhet har kvinnoforskarna kartlagt kvinnornas egen verksamhet och återkopplat den överlägset största delen av rösträttsrörelsen till nykterhetsrörelsen. Denna rörelse hade en betydande ställning även i rösträttskampen i Finland och Australien.

Tvärtemot vad som var fallet i Finland kanaliserades nykterhetsverksamheten som i staterna vid Stilla havet vuxit till en rösträttsrörelse till Kvinnornas Kristliga Nykterhetsrörelse, Vita Bandet. Härigenom kom kvinnorörelsen i dessa länder att utgöra en direkt kulturbro både till det brittiska moderlandet och systerstaten USA. I Finland förblev denna koppling ovanligt svag eftersom den icke könsdifferentierade nykterhetsrörelsen allierade sig med arbetarrörelsen som drev allmän och lika rösträtt.

Ytterligare, när det gäller Nya Zeeland, är det viktigt att komma ihåg att även ursprungsbefolkningens kvinnor där fick rösträtt. Männen hade haft denna rätt sedan år 1867. Röstningen skedde dock separat när den europeiska (dvs. pakeha) och maoribefolkningen valde sina egna representanter.

Avvikande ur finländskt perspektiv var däremot att kvinnorna i Nya Zeeland i samband med rösträttsreformen inte erhöll och ej heller strävade efter valbarhet. Beträffande underhuset fördröjdes denna reform till år 1919, beträffande överhuset ända till 1941. De första kvinnliga parlamentsledamöterna kom inte in i riksdagen förrän år 1933.

Forskarna i Australien har därför gärna betonat sin egen ställning. De har påpekat att Australien var i själva verket det första landet att genomföra kvinnornas statliga jämställdhet: först i södra Australien år 1894 och i hela Förbundsstaten 1902. Men ej heller i Australien lyckades kvinnorna sin rätt till trots utnyttja sin valbarhet under flera decennier. Till exempel i södra Australien valdes den första kvinnan in i parlamentet så sent som år 1959.

Australiens ledande ställning som pionjär när det gäller kvinnornas rösträtt har även skymts av den raspolitik som landet utövat. Tvärtemot vissa andra delstater avgränsades de politiska rättigheterna i valet i förbundsstaten till att omfatta enbart vita, medan ursprungsbefolkningen, aboriginerna, inte fick delta förrän 1962.

Det har varit enkelt att betona fullständigheten i den finländska rösträtten gentemot begränsningarna i rösträttslagarna i Nya Zeeland och Australien och därigenom första platsen med avseende på genomförande av ”verklig” demokrati. Förutom politisk jämställdhet mellan klasser och kön trädde ju även en riksdagsinstitution med en kammare, vilket också var ovanligt i Europa, i kraft hos oss år 1906. Dessutom fick båda könen valbarhet som även kvinnorna aktivt utnyttjade från första början.

Litteratur och källor

  • Bacchi, Carol Lee: 1986. The ”Woman Question”. Teoksessa Eric Richards (ed.), The Flinders History of South Australia. Wakefield Press, Adelaide.
  • Bunkle, Phillida: 1980. The Origins of the Women’s Movement in New Zealand: The Women’s Christian Temperance Union 1885–1895. Teoksessa Phillida Bunkle – Beryl Hughes (ed.), Women in New Zealand Society . Allen and Unwin, St. Leonards.
  • Curthoys, Ann: 1994. Citizenship, Race, and Gender: Changing Debates Over the Rights of Indigenous Peoples and the Rights of Women. Daley, Caroline – Nolan, Melanie, Suffrage and Beyond: International Feminist Perspective. Auckland University Press, Auckland.
  • Daley, Caroline – Nolan, Melanie: 1994. Suffrage and Beyond: International Feminist Perspective. Auckland University Press, Auckland.
  • Dalziel, Raewyn: 1994. The Colonial Helpmeet: Women’s Role and the Vote in the Nineteenth Century New Zealand. Daley, Caroline – Nolan, Melanie, Suffrage and Beyond: International Feminist Perspective. Auckland University Press, Auckland.
  • Evans, Richard: 1977. The Feminists: Women’s Emancipation Movements in Europe, America and Australia 1840–1920. Barnes & Noble, London.
    Fulford, Roger: 1957. Votes for Women: The Story of a Struggle. Faber & Faber, London.
  • Grimshaw, Patricia: 1987. Women’s Suffrage in New Zealand. Auckland University Press, Auckland. 1994. Women’s Suffrage in New Zealand: Writing from the Margins. Suffrage and Beyond, 25–41.
  • Margarey, Susan: 1994. Why Didn’t They Want to be Members of Parliament? Suffragists in South Australia. Suffrage and Beyond.
  • Oldfield, Audrey: 1992. Woman Suffrage in Australia: A Gift or a Struggle? Cambridge University Press, Cambridge.
  • Saunders, Kay – Evans, Raymond: 1992. Gender Relations in Australia: Domination and Negotiation. Harcourt Brace.
  • Sulkunen, Irma: 1997. Naisten äänioikeus meillä ja muualla. Teoksessa Eeva Ahtisaari et al., Yksi kamari – kaksi sukupuolta. Suomen eduskunnan ensimmäiset naiset. Helsinki, Eduskunnan kirjasto. 1996. Paradoksien äänioikeus. Teoksessa Kerstin Smeds – Rainer Knapas – John Strömberg (red.), Boken om vårt land. Festskrift till professor Matti Klinge 31.VIII 1996. Otava, Helsinki. 2006 (Käsikirjoitus). Suomen naisten äänioikeus kansainvälisessä vertailussa. Naiset eduskuntatyössä 1907-2003. Teoksessa Juhani Mylly (toim.), Suomen Eduskunta 100 vuotta. Osa 4. Eduskunta, Helsinki. 1989. The Women’s Movement. Teoksessa Max Engman – David Kirby (ed.), Finland : People. Nation. State. Hurst, London.