Fulla politiska rättigheter för kvinnor i 100 år

Kvinnorna och politiken – från historisk tid till nutid

Kommissionen för fulla politiska rättigheter för kvinnor i 100 år och Saara Tuomaala

År 2006 har det gått 100 år sedan man i Finland införde allmän och lika rösträtt. Finland var det första landet i Europa och det tredje landet i världen som införde statlig rösträtt för kvinnor, och det andra landet i världen som införde valbarhet för kvinnor. Tsar Nikolaj II fastställde förordningen om allmän och lika rösträtt den 30 juni 1906. (Se Vuoden 1906 valtiopäiväasetus (PDF))

Införandet av rösträtten föregicks i Finland av ett hetsigt politiskt motstånd mot förryskningen. Kampen om rösträtten var ett led i Finlands strävan att bibehålla sin autonomi som en del av Ryssland. Även kvinnorörelsen kämpade för att kvinnor skulle få rösträtt och valbarhet. Arbetarkvinnorna deltog aktivt i organiserandet av storstrejken år 1905 och detta övertygade de manliga arbetarna om att kvinnorna var redo att bli politiskt myndiga. I övrigt varierade åsikterna även mellan kvinnor i olika samhällklasser om hur omfattande politiska rättigheter kvinnorna skulle ha. Nikolaj II ansåg att utvidgandet av fullständiga politiska rättigheter till att även omfatta kvinnor var Finlands interna angelägenhet.

Lantdagsval förrättades i mars 1907 och lantdagen sammanträdde till sitt första plenum den 30 juni 1907. Till lantdagen invaldes 19 kvinnor, 9,5 % av ledamöterna. Kvinnorna i Finland var de första kvinnorna i världen som använde sig av sin rätt till parlamentarisk representation. Jubileumsåret utgör ett tillfälle att lyfta fram kvinnornas prestationer inom politiken samt skärskåda de tidiga pionjärernas verksamhet och kampen om rösträtten. Jubileumsfestligheterna är även ett tillfälle att ta upp framtida utsikter och utmaningar. Trots att hundra år gått motsvarar till exempel andelen kvinnor inom organen för politiskt beslutsfattande fortfarande inte deras andel av befolkningen, dvs. ca hälften av väljarna.

Om man undersöker de finländska kvinnornas relation till politiken kan man vid sidan om förändringarna se vissa långvariga utvecklingstrender. Kvinnorna hade börjat aktiveras redan på 1880- och 1890-talet som ett led i den allmänna medborgerliga aktivismen och uppkomsten av det politiska samhället. Den nationella väckelsen och det nationella bildningsprojektet fick kvinnorna med sig. Till en början agerade de vid männens sida i medborgarorganisationer, i synnerhet inom nykterhetsrörelsen och som en del av det politiska fältet som började delas upp i borgerligt och socialistiskt. Vid sekelskiftet uppstod även egna föreningar och organisationer för kvinnoverksamhet, men majoriteten av kvinnorna fortsatte att arbeta sida vid sida med männen i tvåkönade organisationer. Kvinnors politiska verksamhet både i Finland och annanstans var och är fortfarande rotad i vardagens problem och utmaningar. Till dessa hör kvinnors och barns ställning, frågor med anknytning till familj och arbetsliv, utbildning och fostran, hälso- och socialvård. Kvinnors intresse för att dryfta och formulera dessa frågor ur ett moraliskt och etiskt perspektiv har förenat dem över partigränserna, även om de resulterande förslagen till praktiska lösningar ibland har varit olika. Kvinnornas frammarsch på de områden i politiken som traditionellt betraktats som manliga – ekonomisk politik, utrikespolitik och de högsta samhälleliga maktpositionerna – har varit långsam. På 2000-talet har det börjat ske en uppluckring i den traditionella hierarkin och fördelningen av politiska uppdrag mellan män och kvinnor, och det återspeglas i de förändringar som sker inom politiken och medborgaraktiviteten.